下载辰思小说免费APP
Inamomentithadcome,thefirstseriousdisputeoftheirweddedlife。
Ithadcomeasallsuchcalamitiescome,fromnothing,anditwasontheminfulldisastereretheyknew。Suchaverylittlewhileago,thereintheconventgarden,theirliveshadbeendrawncloserinsympathythaneverbefore;andnowthatblessedtimeseemedagessince,andtheywerefurtherasunderthanthosewhohaveneverbeenfriends。“Ithought,“
bitterlymusedIsabel,“thathewouldhavedoneanythingforme。““Whocouldhavedreamedthatawomanofhersensewouldbesounreasonable,“
hewondered。Bothhadtempers,asIknowmydearestreaderhas(ifalady),andneitherwouldyield;andso,presently,theycouldhardlytellhow,fortheywereaghastatitall,Isabelwasaloneinherroomamidsttheruinsofherlife,andBasilaloneintheone-horsecarriage,tryingtodriveawayfromthewreckofhishappiness。Allwasover;thedreamwaspast;thecharmwasbroken。Thesweetnessoftheirlovewasturnedtogall;whateverhadpleasedthemintheirlovingmoodswasloathsomenow,andthethingstheyhadpraisedamomentbeforewerehateful。Inthatbalefullight,whichseemedtodwelluponalltheyeversaidordidinmutualenjoyment,howpoorandstupidandemptylookedtheirwedding-
journey!Basilspentfiveminutesinarraigninghiswifeandconvictingherofeveryfollyandfault。Hissoulwasinawhirl,“FortobewrothwithoneweloveDothworklikemadnessinthebrain。“
Inthemidstofhisbitterandfuriousupbraidingshefoundhimselfsuddenlybecomeherardentadvocate,andreadytodenounceherjudgeasaheartlessmonster。“Onourweddingjourney,too!Goodheavens,whatanincrediblebruteIam!“Thenhesaid,“WhatanassIam!“Andthepathosofthecasehavingyieldedtoitsabsurdity,hewashelpless。
InfiveminutesmorehewasatIsabel’sside,theone-horsecarriagedriverdismissedwithahandsomepour-boire,andapairoflustybayswithaglitteringbarouchewaitingatthedoorbelow。Heswiftlyaccountedforhispresence,whichsheseemedtofindthemostnaturalthingthatcouldbe,andshemethissurrenderwiththeopennessofaheartthatforgivesbutdoesnotforget,ifindeedthemostgraciousartistheonlyoneunknowntothesex。
Sherosewithasmilefromtheruinsofherlife,amidstwhichshehadheart-brokenlysatdownwithallherthingson。“Iknewyou’dcomeback,“shesaid。
“SodidI,“heanswered。“Iammuchtoogoodandnobletosacrificemypreferencetomyduty。“
“Ididn’tcareparticularlyforthetwohorses,Basil,“shesaid,astheydescendedtothebarouche。“Itwasyourrefusingthemthathurtme。“
“AndIdidn’twanttheone-horsecarriage。Itwasyourinsistingsothatprovokedme。“
“Doyouthinkpeopleeverquarreledbeforeonaweddingjourney?“askedIsabelastheydrovegaylyoutofthecity。
“Never!Ican’tconceiveofit。Isupposeifthiswerewrittendown,nobodywouldbelieveit。“
“No,nobodycould,“saidIsabel,musingly,andsheaddedafterapause,“Iwishyouwouldtellmejustwhatyouthoughtofme,dearest。Didyoufeelasyoudidwhenourlittleaffairwasbrokenoff,longago?Didyouhateme?“
“Idid,mostcordially;butnothalfsomuchasIdespisedmyselfthenextmoment。Astoitsbeinglikealover’squarrel,itwasn’t。Itwasmorebitter,somuchmorelovethanloversevergivehadtobetakenback。Besides,ithadnodignity,andalover’squarrelalwayshas。
Alover’squarrelalwaysspringsfromamoreseriouscause,andhasanairofromantictragedy。Thishadnograceofthekind。Itwasapo