下载辰思小说免费APP
Ourlittlefirewasbuiltbesidethecaboose,sothecookingthingsmightbeeasilyreachedandputback。Youwouldscarcelythinksuchoperationsheldanyinterest,evenforthehungry,whenthereseemedtobenothingtocook。Afewsticksblazingtamelyinthedust,afrying-pan,halfatinbucketoflard,somewater,andbarrenplatesandknivesandforks,andthreesilentmenattendingtothem——thatwasall。Butthetravellerscametosee。Thesewaifsdrewnearus,andstood,asad,lore,shiftingfringeofaudience;fourtobeginwith;andthentwowanderedaway;andpresentlyoneofthesecameback,findingitworseelsewhere。“Supper,boys?“saidhe。“Breakfast,“saidScipio,crossly。Andnomoreofthemaddressedus。IheardthemjoylesslymentionWallStreettoeachother,andSaratoga;IevenheardthenameBrynMawr,whichisnearPhiladelphia。ButthesefragmentsofhomedroppedinthewildernesshereinMontanabesideafreightcaboosewereofnointeresttomenow。
“Lookslikefrogsdownthere,too,“saidScipio。“Seethemmarshyslogsfullofweeds?“WetookalittleturnandhadasightoftheVirginianquiteactiveamongtheponds。“Hush!I’mgettingsomethoughts,“continuedScipio。“Hewasn’tsorryenough。Don’tinterruptme。“
“I’mnot,“saidI。
“No。ButI’d’mostcaughta-hold。“AndScipiomutteredtohimselfagain,“Hewasn’tsorryenough。“Presentlyhesworeloudandbrilliantly。“Tellyu’!“hecried。“WhatdidhesaytoTrampasafterthatplaytheyexchangedoverrailroadimprovementsandTrampasputthejoshonhim?Didn’thesay,’Trampas,Ithoughtyou’dbeafraidtodoit?’Well,sir,Trampashadbetterhavebeenafraid。Andthat’swhathemeant。There’swherehewasbringin’ittoTrampasmadeanawfulbadplaythen。Youwait。
Glory,buthe’saknowin’man!Coursehewasn’tsorry。Iguesshehadthehardestkindofworktolookassorryashedid。Youwait。“
“Wait?Whatfor?Goon,man!Whatfor?“
“Idon’tknow!Idon’tknow!Whateverhandhe’sbeenholdin’up,thisistheshow-down。He’splayedforashow-downherebeforethecaboosegetsoffthebridge。Comebacktothefire,orShorty’llbeleavin’itgoout。Growhappysome,Shorty!“hecriedonarriving,andhishandcrackedonShorty’sshoulder。
“Supper’sinsight,Shorty。Foodforreflection。“
“Noneforthestomach?“askedthepassengerwhohadspokenoncebefore。
“We’refiguringonthattoo,“saidScipio。Hiscrossnesshadmeltedentirelyaway。
“Why,they’recow-boys!“exclaimedanotherpassenger;andhemovednearer。
FromthestationTrampasnowcameback,hisherdfollowinghimlesscompactly。Theyhadfoundfamine,andnohopeofsuppliesuntilthenexttrainfromtheEast。ThiswasnofaultofTrampas’s;buttheywerefollowinghimlesscompactly。Theycarriedonepieceofcheese,thesizeofafist,theweightofabrick,thehueofacorpse。Andthepassengers,seeingit,exclaimed,“There’sOldFaithfulagain!“andtookofftheirhats。
“Yougentlemenmetthatcheesebefore,then?“saidScipio,delighted。
“It’sbeenofferedmethreetimesadayforfourdays,“saidthepassenger。“Didhewantadollaroradollarandahalf?“
“Twodollars!“blurtedouttheenthusiast。AndallofussaveTrampasfellintofitsofimbecilelaughter。
“Herecomesourgrub,anyway,“saidScipio,lookingofftowardthemarshes。Andhishilaritysoberedawayinamoment。
“Well,thetrainwillbeinsoon,“statedTrampas。“Iguesswe’llgetadecentsupperwithoutfrogs。“
AllinterestsettlednowupontheVirginian。Hewascomingwithhismanandhisgunnysack,andthegunnysackhungfromhisshoulderheavily,asafullsackshould。Hetooknonoticeofthegathering,butsatdownandpartlyemptiedthesack。“There,“
saidhe,verybusinesslike,tohisassistant,“that’sallwe’llwant。Ithinkyou’llfindareadymarketforthebalance。“
“Well,mygracious!“saidtheenthusiast。“Whatfooleatsafrog?“
“Oh,I’mfoolenoughforatadpole!“criedthepassenger。Andtheybegantotakeouttheirpocket-books。
“Youcancookyoursrighthyeh,gentlemen,“saidtheVirginian,withhisslowSoutherncourtesy。“Thedining-cyarsdon’tlookliketheywerefiredup。“
“H